Utanför Piteå bodde vi i gästhamnen Renöhamn. Jättefint ställe! Det var bara vi där. Vi fiskade litegrann (med ett rejält napp som släppte och i övrigt bara bottennapp) och njöt av den soliga kvällen.

Nästa dag bar det iväg till Skellefteå. Det var en trevlig stad, tyckte vi!

Sedan åkte vi till Bonnstan, en del av Skellefteå som var väldigt omskriven som ”kyrkstad” och hembygdsutflyktsmål. Det var mycket folk, men kanske lite överskattat, så vi åkte vidare istället för att trängas.

GDPR-anpassade bilder utan synbar trängsel:

Istället hamnade vi i Umeå. Det fanns en ställplats i utkanten av stan men där byggdes det om, så det var inte så roligt ställe att övernatta på. Det gällde för övrigt i hela stan. På kommunens hemsida läste vi att de inte hade ställplatser för husbilar för de prioriterade att bygga och det märkte vi! Grävmaskiner och byggprojekt ÖVERALLT.  Det blir nog bra när det blir färdigt. Vi åkte till skulpturparken istället (men även där var det byggprojekt på gång).

Den här var min favorit. Det såg verkligen ut som en sliten gammal klädd stol och jag var tvungen att gå fram och känna på den för att vara säker på att den var gjord helt i betong!

Byggt av drickabackar.

170 herrkavajer upphängda i träd.

Den här berörde mig. Badkar för att hedra minnet av de mentalsjukhuspatienter som utsatts för de gamla ”långbaden” som jag läst så mycket om.

 

Vi har ju en ”grej” i familjen att besöka så många Pinchos som möjligt och tänkte försöka oss på Umeå. Det fanns platser kvar enligt appen men när vi parkerat i närheten fanns det bara bord på uteserveringen. Men vädret var okej så vi travade dit. Nu är vi ju inte så mycket för trängsel och när vi kom dit var det överfullt inne och helt fullknökat även på den fina inglasade uteserveringen. De få platser som var lediga ville vi verkligen inte ha. Vi gick tillbaka till bilen och även på andra uteserveringar satt folk som burksardiner på uteserveringar.

Vi bestämde oss för att förse tonåringen med en påse från McDonalds och åka vidare.