Att resa är att leva

Resor över hela världen

Författare: resaleva (sida 1 av 16)

Storforsen, pitepalt och ännu en kyrkstad

Efter Gammelstad bar det iväg till Storforsen, som flera rekommenderat. Och det var verkligen värt ett besök! Så fascinerande och mäktigt med den stora brusande forsen som gör skäl för sitt namn.

Det var väldigt välordnat och fanns olika vägar att gå. På väg dit klättrade vi lite över ”stock och sten” och det fanns massor av grillplatser! Från själva utsiktspunkten gick vi den mer ”tillrättalagda” vägen som var otroligt fint gjord och tillgänglighetsanpassad.  Så bra när sådana här fantastiska platser ute i naturen, som ligger helt avigt till, ändå görs i ordning så att många kan ta sig dit!

Sedan var det minst sagt lunchdags och vi styrde kosan mot Piteå. I Piteå ska det ju ätas pitepalt! Vi tycker det är roligt att testa lokal mat när vi har möjlighet så det här var ju ett måste! Vi hade fått tips om Paltzerian i Öjebyn strax utanför Piteå. Där provade vi kokt palt, stekt palt och blodpalt. Kokt palt är ju väldigt likt de öländska kroppkakorna fast lite fastare och ”stabbigare”. Stekt palt var lite som stekt potatis och stekta fläsktärningar. Också gott. Blodpalten tyckte jag luktade blodpudding men det smakade inte så mycket så den fick sämst betyg. (Och nej, palt är inte det mest bildmässiga som finns i världen…)

Helt proppmätta (paltkoma!) och vimmelkantiga av denna totala kolhydratchock åkte vi vidare. Bara ett par minuter därifrån ligger ännu en kyrkstad, nämligen Öjebyn. Det fick bli ett besök även där. Kyrkstäder har funnits på fler håll i Sverige men i de norra delarna var de allra vanligast.

Det blev också ett besök i Öjeby kyrka – en kyrka ursprungligen byggd på 1400-talet som förvånande nog var väldigt speciell i ”möbleringen”.

Besök i Gammelstads kyrkstad

Idag besökte vi kyrkbyn, eller kyrkstaden, i Gammelstad, precis utanför Luleå. Här finns över 400 små kyrkstugor där folk från landsbygden kunde övernatta när de skulle till kyrkan. Men det blev så socialt viktigt, det här med att träffas i samband med kyrkobesöket, att även de som bodde betydligt närmare byggde sig en liten stuga för att kunna delta i gemenskapen.

De allra flesta kyrkstugorna är privatägda och folk har dem som sommarstugor. Man får nämligen inte bo här permanent. Det gick ju inte an att gå och titta in i stugorna eftersom folk äger dem, så vi gick en liten stund och funderade på hur det ser ut därinne. Då gick vi förbi en stuga där en man kom ut och började prata med oss. Så småningom kom även frun ut och frågade om vi hade varit inne i nån stuga – och bjöd in oss! Vi fick en liten rundvisning i den lilla stugan, som bestod av ett rum och en kokvrå. Dusch och toa fanns i en allmän anläggning runt hörnet. Hon berättade att hennes syster hade deras mammas gamla stuga och att hon själv bott i en kyrkstuga med sin mormor på sommarloven som liten. Hon hade varit här på några veckors konfirmationsläger och konfirmerats i kyrkan (en tradition som fortfarande lever kvar i församlingen). Paret berättade att stugorna går i arv och väldigt sällan kommer ut till försäljning men att det hände förra året och att de då slog till direkt. Så otroligt fint av dem att bjuda in oss och berätta! Tack för det!

I byn finns även besökscenter, café, hembygdsgård, gammal sockenstuga och även en ”visningsstuga” som hembygdsföreningen äger och som är lite större än de ”vanliga”.

Vi besökte också besökscentret där vi fick se en film om kyrkstadens historia.

Och så gick vi förstås också in i Nederluleå kyrka.

Från Haparanda till Luleå via Finland

Vi lämnade vår nattplats på Erikö utanför Kalix efter att Erik köpt glass i caféet. Väldigt fint ställe att stå på och vi var de enda övernattande gästerna.

Vi tog en sväng förbi Haparanda hamn men det var inte så mycket att se så vi åkte vidare.


Väl framme i Haparanda fick vi för oss att vi skulle åka och kolla på gränsen och Erik ville se Finland. Jag vet inte vad vi trodde men kanske att det skulle finnas någonstans att svänga av och vända. Det gjorde det ju dock inte så plötsligt var vi i Finland och blev stoppade av tre poliser. 🙈 Bara att förklara att vi kört lite fel och be att få vända irondellen. Så det blev en knapp minuts semester i Finland.

Istället styrdes kosan mot Luleå där vi fick näst sista platsen i Södra hamn. Promenad i stan och besök i domkyrkan såklart.




På kvällen gick vi på Pinchos till Eriks stora förtjusning.

Jokkmokk och Kiruna med midnattssolsvandring

Vi lämnade Storuman med Jokkmokk i sikte och kom dit tidigare än planerat. Strax före Jokkmokk stannade vi till vid Polcirkeln. Vi var kaffesugna med caféet meddelade på en skylt att det öppnar ”senare i sommar”. Jaja, inget kaffe alltså.  Det kan vi ju enkelt fixa i bilen, men vi bestämde oss för att åka vidare och kanske fika inne i Jokkmokk.

Inne i Jokkmokk var dock förstås allting stängt en söndageftermiddag. Vi åkte till gamla kyrkan – men även den var stängd.

Istället åkte vi vidare till Muddus nationalpark och funderade litegrann på att stanna över vid entren och vandra till ett vattenfall på morgonen. Men när vi väl kom fram gick vi bara en kort spångvandring och bestämde oss för att åka en liten bit till.

På vägen norrut kollade vi väderprognosen igen och det visade sig att det skulle bli sol hela natten i Kiruna, men ösregn natten därpå. Och vi som verkligen sååå gärna ville vandra Midnattssolstigen i klart väder! Vi insåg att det var två timmar till Kiruna, så det bar iväg dit. Det var nästan tomt på vägarna och bra väg (förutom lite vägarbete) så det gick väldigt smidigt. Halv nio var vi framme och incheckade på Camp Ripan där leden startar. Vi fick plats på deras ställplats för husbilar. Fick middagen på bordet på en kvart och sedan packade vi ihop oss och började vandringen. Den skulle ta 1,5-2,5 timmar, men vi travade upp på drygt timmen. I ett fasligt tempo uppför Luossavaara! Jobbigt men inget att välja på för det var så fruktansvärt med mygg att vi var tvungna att nästan springa ifrån dem. Men Erik och jag var laddade med astmamediciner, så vi tog oss upp.

Väl uppe var det verkligen värt det. Dessutom var det i princip myggfritt däruppe! Vi dröjde oss kvar och slog oss ner med dricka i solljuset. Det var en fantastisk utsikt och så häftigt att sitta där mitt i natten, högst uppe på berget, och se hela Kiruna i dagsljus. Vi såg Kebnekajse också!

Tillbaka vid husbilen satt vi ute i solen, klockan ett på natten. Makalöst märklig upplevelse!

Norra Sverige – Vildmarksvägen

Vi började årets semester med Vildmarksvägen, sträckan Strömsund-Stekenjokk-Vilhelmina. Vägen dit är inte så mycket att prata om – Jörgen körde och jag jobbade hela vägen, in i det sista, för att få allting färdigt inför den stundande semestern.

Vi började alltså i Strömsund där vi övernattade. Det blev en kvällspromenad i det härliga soliga vädret.

Morgonen därpå vaknade vi jättetidigt så redan vid sjutiden åkte vi. Vildmarksvägen är fantastiskt vacker, även om den allra första sträckan kanske inte är så märkvärdig. Redan efter nån halvtimme stannade vi vid Skansen Alanäs, en gammal militärskans från Andra världskriget. Här gick vi en liten promenad och kollade på resterna av skansen.

Nästa stopp blev så klart Hällingsåfallet, tre mil på skumpig grusväg från Vildmarksvägen. Men det var det värt! Fantastiskt vackert. Vi hade tur med vädret också så tack vare att solen sken bildades förstås fantastiska regnbågar.

Så åkte vi vidare längs vägen och njöt av vyerna.

Så kom vi till den samiska kulturplatsen och kyrkstaden Ankarede, som är klassad som riksintresse för kulturmiljö. Där strosade vi omkring bland kåtor, kyrka, kyrkogård och andra byggnader.

Så kom den verkliga höjdpunkten på den här sträckan, både bildligt och bokstavligt!

Vi nådde upp på Stekenjokkplatån och kunde njuta av milsvida vyer av snö, i 22-gradig värme! Temperaturen sjönk dock snabbt och var nere på runt 15 grader vid högsta punkten. Men nu har jag kastat snöboll i klänning och vinterkängor!

Här plogas vägen fram varje år och öppnar lagom till nationaldagen. Vi träffade på en ortsbo i Alanäs, som berättade att han åkte sträckan med sin fru när den öppnade i år, och att det hade varit otroligt mycket snö det här året. Vallarna när vägen öppnade var 7-8 meter höga på sina håll, sa han! Nu hade de sjunkit, men 185 centimeter långe sonen var kortare än vallarna!

Vi åkte vidare och hade tänkt oss att stanna till även i Fatmomakke, ytterligare en samisk kulturplats, men vägen var så dålig att vår 4,5-tonnare inte var helt lämplig på den, så vi vände. Istället blev det ett stopp vid Trappstegsforsen. Där fanns ett litet matställe så tonåringen fick glass och en stripsbricka och pappan en korv! Det gäller att hålla dem på gott humör! Mamman ägnade sig istället åt fotografering.

Vi kom längre än vi hade tänkt den här dagen. Hade ju planerat att övernatta på Stekenjokkplatån men var där strax efter lunch eftersom vi startat så tidigt, så istället ställde vi kosan mot Vilhelmina. Men när vi kom dit sov Erik och klockan var inte så mycket så vi fortsatte till Storuman och står nu där istället. För en gångs skull blev det campingplats. Vi brukar helst undvika det eftersom vi hellre fricampar eller står på mindre ställplatser – och i dessa tider finns verkligen ingen anledning alls att stå på ”full-service-platser” eftersom vi ändå inte nyttjar några allmänna faciliteter (annat än tömning och vattenpåfyllning förstås). Men det fanns helt enkelt inte så mycket annat att välja på! Fin vy från husbilen hade vi igår kväll.

Nu styr vi kosan norrut!

 

Gouda – en mysig oststad

Man kunde tro att vi fått nog av ost, men icke! Här kommer ett lite sent inlägg från Gouda, som vi besökte häromdagen. Det har dock varit lite si och så med uppkopplingen så därför dröjde det några dagar.

I Gouda finns en stor ställplats mitt i stan! Där parkerade vi pärlan och sedan väntade en promenad i den mysiga lilla staden.

På kvällen gick vi till en bar som sände fotbolls-VM, Sverige-Nederländerna. Slutade dock inte så bra så medan nederländarna jublade drog vi oss tillbaka till husbilen.

På morgonen var det ostmarknad – här är det alltså torsdagar som gäller! Det var ytterligare ett annat upplägg som inte var fokuserat på att bära ostarna på slädliknande grejer och väga dem, utan mer på själva marknaden och köpslåendet.

Vi köpte mer ost!

Själva ostmarknaden med försäljning var större här än på de andra ställena – dessutom var det inte bara ost utan allt möjligt som kunde inhandlas. Hela torget var fullt av knallar som sålde diverse mat och annat.

Nu är vi på väg hemåt igen så det finns inte så mycket att berätta. Vi åker ömsom på autobahn och ömsom på småvägar på den nordtyska landsbygden. Ett och annat stopp blir det också.

Ostmarknad i Edam

I morse lämnade vi Alkmaar och åkte till Edam, där det också var ostmarknad. Det är ju alltid lite trixigt att hitta parkering så Jörgen hade googlat upp en parkering vid en kyrka och vi körde in där men där var det fullt. Då kom det en ”ostmarknadsklädd” äldre herre i vita kläder, hatt och scarf och pekade att vi skulle köra en bit längre bort. Och minsann, där fanns ett helt stort fält med parkeringsvakter, just för ostmarknaden. Det känns som hela stan i engagerad i detta! Väldigt bra ordnat och en skyltad gångväg in till marknaden. Vi blev invisade till en plats för husbilar, betalade 5 euro och promenerade in till stan – en promenix på kanske 7-8 minuter.

Inne i stan var det full rulle och även här skulle det alltså bli ostmarknad. Trots att marknaden är större i Alkmaar så var det mer välordnat och engagerat här. Det fanns sittplatser runtom ”stängslet” och ”föreställningen” var mycket mer av ett skådespeleri. Här blev det väldigt tydligt hur ostmarknaderna faktiskt gick till här fram till 1920-talet och de medverkande var i alla åldrar. Vi fick se hur osten anlände med båt, hur det köpslogs och provborrades för att smaka, hur man kom fram till ett pris, vägde och lastade. Jättetrevligt och inte alls så rörigt och obegripligt som vi tyckte att det var i Alkmaar.

Här är det borgmästaren från Utrecht (som invigde dagens marknad) som får en lektion i hur det gick till att knacka på osten:

Dessutom gick det runt ungdomar med brickor så man fick smaka ost.

Naturligtvis var det också marknad så man kunde handla. Vi upptäckte den för oss nya osten Beemster och köpte en bit. Nu sitter vi och ångrar att vi inte köpte mer, haha. Såååå god!

Vi har precis slagit läger mitt inne i Gouda. Nu blir det promenad i gamla stan! Ostresan fortsätter!

Ostmarknad i Alkmaar

Nu har vi cyklat in till centrum av Alkmaar. Verkligen jättefint här. Jörgen blev också positivt överraskad, för när han varit här och jobbat har det varit mellan november och februari och det är ju lite annat nu, med alla blommor, uteserveringar och glittrande kanalvatten såklart.

Det blev en ordentlig promenad runt i stan och lite ”tittar” i en del av de mysiga butikerna.

Vi parkerade cyklarna vid den stora kyrkan mitt i stan. Där hade de ett rejält café mitt i kyrkan.

Det visade sig att det inte längre var någon kyrka. Vi pratade nämligen med en av dem som jobbar där. Först hade den varit romersk-katolsk för att därefter bli protestantisk och för att därefter, på 90-talet, avsakraliseras och idag är det ett multikulturhus med utställningar, konserter och diverse andra evenemang.

Sedan gick vi på den efterlängtade ostmarknaden. Nåja, den kanske lämnade något övrigt att önska, hahaha! Lite antiklimax, faktiskt. Det var stort pådrag och massor av folk och redan vid femtiden började de lasta jätteostar ur stora lastbilar. Klockan 19 började själva ”föreställningen” med att en kvinna som var konferencier berättade på fyra språk att nu skulle vi få se hur man hanterade ost förr i tiden. Vi fick veta att 20 ton ost skulle tas om hand. Sedan presenterades kvällen särskilda gäst som hade till uppgift att ringa i ostklockan. När han hade gjort det började ett antal herrar lasta 13 kilos ostar på kälkliknande grejer som de bar emellan sig in till en stor våg. Lastade av, lastade på igen och sprang sedan med kälken över torget till en vagn där de lastade på osten och sen körde vagnen iväg. Så höll dom på. I två timmar. Vi gick dock efter en kvart – till en grekisk restaurang och åt jättegod mat. När vi ätit färdigt gick vi tillbaka och då hade de fått iväg all sin ost och hade övergått till att bära ungar i kälkarna.

Men ostförsäljning fanns det hela kvällen. Vi köpte en valnötsost och en rökt chiliost och provsmakade massor av olika ostar.

I morgon bär det iväg till Edam. Undrar vad de har för sig på ostmarknaden där!

Hindeloopen

Vi lämnade Leeuwarden i morse och skulle åka till Alkmaar. Igår fick vi tips från en instaföljare, nämligen grannen därhemma, om en liten by som heter Hindeloopen, så vi åkte dit. Så mysigt! Kanaler överallt och husen låg utmed dessa kanaler. Så fina, välskötta hus och trädgårdar som prunkade av blommor i alla färger. Där promenerade vi omkring en liten stund.

Det fanns en vall mot havet och där gick det får med sina lamm och betade.

Sedan åkte vi även igenom två andra mysiga byar där det finns ställplatser och dit vi absolut vill tillbaka för att övernatta. Det var Workum och Makkum, som nu är noterade på framtidslistan. För det här landet är så fint och trevligt, så hit vill vi tillbaka!

Så åkte vi mot Holland, ja alltså det riktiga Holland, som ju faktiskt egentligen inte är landets namn utan en region. För att ta oss över vattnet åkte vi över en låååång remsa med vatten på båda sidor. De måste haft lite att pyssla med när de byggde det. Så här ser det ut.

Och så här ser det alltså ut på kartan:

Nu har vi kommit till Alkmaar, där vi står på en stor ställplats i anslutning till en camping i utkanten av stan. Det finns inte så mycket att välja på här när det gäller att stå med husbil men det är bara ett par kilometer in till gamla stan. Jag är supertaggad. Jörgen har varit här på jobb några gånger men för mig är det första gången och jag har skyhöga förväntningar! Ikväll blir det dessutom ostmarknad.

 

Groningen och Leeuwarden

När vi hade packat ihop igår styrde vi kosan mot Groningen. Det var en trevlig stad att flanera omkring i. Vi hade dock svårt att hitta parkeringar, för förutom några parkeringshus (där vi inte kommer in) fanns det bara entimmesparkeringar och det tyckte vi var lite tajt. Men så visade det sig att IKEA låg nästan mitt i stan och de har ju stor och bra parkering. Somliga började med lite frukost på IKEA.

Så blev det en ordentlig promenad i denna trevliga stad. Kanaler finns det överallt!

Vi tittade också in i S:ts Jozefs katedral.

Så kom vi till Martinitoren där det fanns ett mysigt café. Där blev det varsin kopp kaffe.

Sedan gick vi tillbaka till husbilen och reste vidare. Vi åkte via Lauwersoog högst upp i norr och åt lunch på en parkering där, med utsikt över vattnet. Sedan reste vi vidare och hade ställt in gps:en på Harlingen. Men så passerade vi Leeuwarden och enligt Tripadvisor så skulle det vara trevligt där. Vi åkte in och kollade och hittade en jättefin ställplats med några platser i gästhamnen. Nu bor vi alldeles vid kanalen! Så här ser det ut från min säng.

Det blåste ganska mycket så en promenad till gamla stan, 2,5 km bort, kändes inte så lockande. Men dit ville vi ju! Det var bara att ta fram och fälla upp cyklarna! (Vi har hopfällbara). Det är så otroligt cykelanpassat här och det är verkligen cyklar överallt. Det finns cykelställ varthelst man tittar och vi lyckades hitta några lediga ”p-platser” för våra cyklar.

Så gick en sväng på stan, tog lite att dricka på en uteservering och njöt av folklivet. Den här staden kan vi verkligen rekommendera.

Efter cykelturen tillbaka och middag i husbilen blev det Netflixkväll. Wifi på ställplatsen!

Äldre inlägg