Vi lämnade Storuman med Jokkmokk i sikte och kom dit tidigare än planerat. Strax före Jokkmokk stannade vi till vid Polcirkeln. Vi var kaffesugna med caféet meddelade på en skylt att det öppnar ”senare i sommar”. Jaja, inget kaffe alltså.  Det kan vi ju enkelt fixa i bilen, men vi bestämde oss för att åka vidare och kanske fika inne i Jokkmokk.

Inne i Jokkmokk var dock förstås allting stängt en söndageftermiddag. Vi åkte till gamla kyrkan – men även den var stängd.

Istället åkte vi vidare till Muddus nationalpark och funderade litegrann på att stanna över vid entren och vandra till ett vattenfall på morgonen. Men när vi väl kom fram gick vi bara en kort spångvandring och bestämde oss för att åka en liten bit till.

På vägen norrut kollade vi väderprognosen igen och det visade sig att det skulle bli sol hela natten i Kiruna, men ösregn natten därpå. Och vi som verkligen sååå gärna ville vandra Midnattssolstigen i klart väder! Vi insåg att det var två timmar till Kiruna, så det bar iväg dit. Det var nästan tomt på vägarna och bra väg (förutom lite vägarbete) så det gick väldigt smidigt. Halv nio var vi framme och incheckade på Camp Ripan där leden startar. Vi fick plats på deras ställplats för husbilar. Fick middagen på bordet på en kvart och sedan packade vi ihop oss och började vandringen. Den skulle ta 1,5-2,5 timmar, men vi travade upp på drygt timmen. I ett fasligt tempo uppför Luossavaara! Jobbigt men inget att välja på för det var så fruktansvärt med mygg att vi var tvungna att nästan springa ifrån dem. Men Erik och jag var laddade med astmamediciner, så vi tog oss upp.

Väl uppe var det verkligen värt det. Dessutom var det i princip myggfritt däruppe! Vi dröjde oss kvar och slog oss ner med dricka i solljuset. Det var en fantastisk utsikt och så häftigt att sitta där mitt i natten, högst uppe på berget, och se hela Kiruna i dagsljus. Vi såg Kebnekajse också!

Tillbaka vid husbilen satt vi ute i solen, klockan ett på natten. Makalöst märklig upplevelse!