Att resa är att leva

Resor över hela världen

Etikett: kyrkstad

Storforsen, pitepalt och ännu en kyrkstad

Efter Gammelstad bar det iväg till Storforsen, som flera rekommenderat. Och det var verkligen värt ett besök! Så fascinerande och mäktigt med den stora brusande forsen som gör skäl för sitt namn.

Det var väldigt välordnat och fanns olika vägar att gå. På väg dit klättrade vi lite över ”stock och sten” och det fanns massor av grillplatser! Från själva utsiktspunkten gick vi den mer ”tillrättalagda” vägen som var otroligt fint gjord och tillgänglighetsanpassad.  Så bra när sådana här fantastiska platser ute i naturen, som ligger helt avigt till, ändå görs i ordning så att många kan ta sig dit!

Sedan var det minst sagt lunchdags och vi styrde kosan mot Piteå. I Piteå ska det ju ätas pitepalt! Vi tycker det är roligt att testa lokal mat när vi har möjlighet så det här var ju ett måste! Vi hade fått tips om Paltzerian i Öjebyn strax utanför Piteå. Där provade vi kokt palt, stekt palt och blodpalt. Kokt palt är ju väldigt likt de öländska kroppkakorna fast lite fastare och ”stabbigare”. Stekt palt var lite som stekt potatis och stekta fläsktärningar. Också gott. Blodpalten tyckte jag luktade blodpudding men det smakade inte så mycket så den fick sämst betyg. (Och nej, palt är inte det mest bildmässiga som finns i världen…)

Helt proppmätta (paltkoma!) och vimmelkantiga av denna totala kolhydratchock åkte vi vidare. Bara ett par minuter därifrån ligger ännu en kyrkstad, nämligen Öjebyn. Det fick bli ett besök även där. Kyrkstäder har funnits på fler håll i Sverige men i de norra delarna var de allra vanligast.

Det blev också ett besök i Öjeby kyrka – en kyrka ursprungligen byggd på 1400-talet som förvånande nog var väldigt speciell i ”möbleringen”.

Besök i Gammelstads kyrkstad

Idag besökte vi kyrkbyn, eller kyrkstaden, i Gammelstad, precis utanför Luleå. Här finns över 400 små kyrkstugor där folk från landsbygden kunde övernatta när de skulle till kyrkan. Men det blev så socialt viktigt, det här med att träffas i samband med kyrkobesöket, att även de som bodde betydligt närmare byggde sig en liten stuga för att kunna delta i gemenskapen.

De allra flesta kyrkstugorna är privatägda och folk har dem som sommarstugor. Man får nämligen inte bo här permanent. Det gick ju inte an att gå och titta in i stugorna eftersom folk äger dem, så vi gick en liten stund och funderade på hur det ser ut därinne. Då gick vi förbi en stuga där en man kom ut och började prata med oss. Så småningom kom även frun ut och frågade om vi hade varit inne i nån stuga – och bjöd in oss! Vi fick en liten rundvisning i den lilla stugan, som bestod av ett rum och en kokvrå. Dusch och toa fanns i en allmän anläggning runt hörnet. Hon berättade att hennes syster hade deras mammas gamla stuga och att hon själv bott i en kyrkstuga med sin mormor på sommarloven som liten. Hon hade varit här på några veckors konfirmationsläger och konfirmerats i kyrkan (en tradition som fortfarande lever kvar i församlingen). Paret berättade att stugorna går i arv och väldigt sällan kommer ut till försäljning men att det hände förra året och att de då slog till direkt. Så otroligt fint av dem att bjuda in oss och berätta! Tack för det!

I byn finns även besökscenter, café, hembygdsgård, gammal sockenstuga och även en ”visningsstuga” som hembygdsföreningen äger och som är lite större än de ”vanliga”.

Vi besökte också besökscentret där vi fick se en film om kyrkstadens historia.

Och så gick vi förstås också in i Nederluleå kyrka.