Fredagen började med mässa i Marienkirche (där Lutherkören alltså framträdde. Det var roligt att sjunga i Luthers gamla kyrka!)
Vi gick ett varv runt kyrkan och tog en bild från andra sidan. Sist jag var här var kyrkan mörk och trist, men nu var den oputsad inför jubileet.
Sedan bar det iväg till Lutherhaus med Peter. På vägen passerade Philip Melanchtons hus – han var Luthers vän och kollega. Inte prästvigd själv men en av dem som hjälpte till att genomdriva reformationen.
Det var alltså detta tidigare kloster som kom att bli hans och Katarinas hem. Enligt Luther var ju klosterväsendet och celibatet fel, så klostren stängdes.
Luther var ju både munk och präst och som katolsk präst fick han inte gifta sig men det var han uppenbarligen också emot. Att han gifte sig med just Katarina var lite av en slump. Hon hade nämligen, tillsammans med elva andra nunnor, bestämt sig för att rymma från sitt nunnekloster. Sägnen berättar att de smugglades ut från klostret i silltunnor! Luther fick dessa tolv förrymda nunnor på halsen och gifte bort dem, en efter en. Till slut var det bara Katarina kvar och hon ville helst gifta sig med en annan, men fick hon inte honom så tog hon väl Luther, lät hon meddela. Och så fick det alltså bli. Det resulterade i ett varmt och kärleksfullt äktenskap och paret fick, som tidigare nämnts, sex barn.
Katarina, eller Käthe som Luther kallade henne, var på språng utanför huset! Det var hon nog för det mesta, för det tycks ha varit ett rekorderligt fruntimmer som skötte hela gårdens alla praktiska sysslor.
Inne i Lutherhaus blev det förstås rundvandring med vår eminente guide Göran (längst till höger i bild).
Här ägde de omtalade bordssamtalen rum:
Sedan gick vår halva av gänget till Brauhaus för att äta lunch och blev serverade en god fiskrätt. Sedan var det dags för trädplantering!
I Luthergarten ska företrädare för olika kyrkofamiljer plantera 500 träd, med anledning av de 500 år som gått sedan reformationen. Nu var träden ganska stora och av praktiska skäl redan planterade men det hölls en liten ceremoni på engelska och sedan fick vår biskop symboliskt ”plantera”, det vill säga ösa på lite jord och vattna.
Efter detta bar det iväg på en 3,5 timmar lång bussresa till Eisenach, där vi checkade in på hotellet innan kvällen avslutades med middag och underhållning.
Lämna ett svar